spring

Jag satt precis och pratade med en vän om hjärtesorg och skit vi som människor måste gå igenom. Kom och tänka på alla saker jag gör för mig själv för att överleva.
Jag har självklart tagit suuuuuupermycket hjälp av råd från personer i min omgivning, men har även läst Sandra Beijers lista "att komma över någon" så många gånger att jag nästan kan den utantill. http://sandrabeijer.se/2013/04/22/att-komma-over-nagon/
Men min överlevnadsprocedur är det jag vill prata om, som jag alltid tar till hands när det hänt ngt extraextrajobbigt, det är den jag vill dela med mig av här på min blogg. 
 
 
Första sitation ligger du nog på ett golv, förmodligen i ett hörn eller ute på gatan eller liknande och hulkar ut alla tårar. Du vet inte vad som är upp eller ner, det tjuter i öronen, bröstet väger ton och kroppen skakar ofrivilligt. Känner du igen dig lite kanske? 
 
Andas. Försök att hämta andan. Andas. Räkna till tio, räkna ner från tio. Andas. Om du börjar tänka på något annat, något så simpel som hur många sekunder du andas ut och in, eller bokstäverna i alfabetet, så kommer din kropp automatiskt lugna ner ångest/panikattacken. Du kommer överleva, men du behöver kämpa dig igenom det här, och det är jättejobbigt
 
När du fått luft i lungorna och kroppen varvat ner så behöver du fokusera på att hålla kvar "lugnet" i kroppen. Kan du ringa någon eller springa till någon du verkligen litar på så är det underbart. Men alla har inte alltid den kontakten / tillfället att göra det. Försök då att ta dig till en trygg plats, gärna lägga dig bekvämt och andas ut. För mig är mina panikattacker helt vansinnigt uttröttande på kroppen. Jag mår bäst utav att sova efter sådant. 
 
Någon gång kommer du vakna och du kommer ha en enorm klump i magen och du kommer vilja somna om. Förhoppningsvis vill du inte somna om utan att någonsin vakna upp, men det är okej att inte vilja vakna upp också. Jag skiljer alltid på att vilja försvinna och vilja vara död. Det är så olika saker. 
I alla fall, det är viktigt att hitta någon eller någonting du måste vakna för. Jag brukar tänka att jag kan inte försvinna för simpla anledningar, som att jag behöver gå ut med min hund, eller att mina katter behöver mat. Annras brukar jag tänka mycket på min mamma, pappa och mina systrar. Jag brukar tänka, "jag vill inte skapa en skada hos dem, för att jag vill försvinna just nu. Jag ska kämpa för dem, om jag inte kan kämpa för mig själv längre".
Börja med ett litet steg i taget och ta varje liten sak som du klarar av som en bra insats. Klarar du att gå och klä på dig kläder är du duktig, klarar du dig hela vägen till duschen är du jätteduktig. Sätt små enkla mål, som ändå kan kännas omöjliga i just den studen, och försök att gå vidare. Gråt så mycket du känner att du behöver så länge du andas och vet att du kommer klara av din dåvarande gråtattack. Beroende på vad som hänt, kan du behöva gråta ögonen torra och irriterande. 
 
Lyssna inte på musik vid det här laget, det kommer bara sluta med dåliga assosiationer och mer känsloutbrott. Det kan göra studen så mycket värre. Det finns så många låtar jag förstört på grund av någon händelse.
 
Efter någon dag kommer du inse att det finns ett liv som du isolerat dig ifrån, du inser att hur mycket än hjärtat värker finns det skolan, jobb eller andra måsten du måste ta itu med. Mitt tips till dig då, är att bara göra det. Gör det hur mycket det än tar i. Man behöver tid att vila men du får inte bli fast hemma och ledsen, för du kommer inte må bättre av att isolera dig i hemmet
Du ska därför ta dig till jobbet eller skolan eller ett möte, hur jobbigt det än känns. Låtsats var en soldat som måste ut i ett krig och inte kan känna något ånger. Låtsas vara en skådespelare som behöver le och vara glad åt sina klasskompisar. Låtsats att allt är okej i en stund och var en robot som inte har känslor. 
Det är okej att ha ett meltdown i matsalen eller springa in på toan och gråta sig röd om ögonen. Så länge du tog det där steget att faktiskt gå till det där jobbiga, vardagliga stället, så är det en sån stor vinst egentligen. Då vet du att du kan klara av nästa dag också, kanske ännu bättre dessutom.  
 
Förhoppningsvis kanske du hittat någon slags konstig, annorlunda rutin, efter några dagar där du ändå kan klara av att ta dig utanför dörren. Då kommer du behöva hitta ett sätt att orka hålla dig vaken och orka lyssna på andras ointressanta konversationer som känns meningslösa jämfört med ditt blödande hjärta. Här är mitt tips än en gång att försöka så gott det går att bara agera intresserad av den tråkiga konversation eller åtminstone le åt någons irrelevanta skämt. Försök kämpa, försök tryck bort det jobbiga om det blir för mycket, lägg det på hyllan, bara i ett tag och ta itu med det senare
Att förtränga känslor under ett tag kan låta extremt destruktivt i vissas öron, men det har verkligen fått mig att ta mig igenom min vardag. Det är ingen långsiktig plan eller särskilt korrekt sätt att läka på, men det kanske behövs förträngning för att man faktiskt ska kunna processa vad som händer bland alla ledsna tankar och även klara av dagarna som går. Ta en liten bit i taget och låt det ta lång tid, hur liten och meningslös en situtionen kan kännas som, så kan känslorna vara tusen gånger starkare, vilket gör det till ett stort orosmoln i ditt huvud. Ingen får någonsin förminska din smärta av en händelse eller en konsekvens. Man kan inte styra över det man blir ledsen över, för då skulle ingen någonsin vara ledsen över något, överhuvudtaget. 
 
Var inte ensam. Allt blir värre av att vara ensam, även fast det inte alltid känns så. Hitta en av dina vänner som förstår dig bra och som förstår sig på hur det är att faktiskt må skit. Oftast har vännen något vettigt att säga till dig, och om inte kan ni alltid sitta tysta och kramas bara, för det läker också sår. Det finns många fler än vad du tror som kommer känna igen sig i din sorg.
Jag känner ofta att jag kan behöva anstränga mig (vilket jag egentligen inte behöver) när jag träffar någon i min närhet. Men det är okej att säga "Hej, kan du komma över och bara vara med mig utan att prata? Mår inte så bra och vill gärna inte vara själv." Annars kan du alltid fråga om du får vara din väns skugga och bara tyst, sitta bredvid vännen när hen gör sina sysslor. Man måste släppa ansträngningskänslan som ofta inte behövs när det gäller att umgås med sina kompisar. 
Samtidigt finns det svårigheter i detta. Man måste alltid vara överseende och faktiskt lyssna på sin vänner och kära. Kanske mår den andra inte alls bra, och kanske behöver den mer ro än det du själv kan ge. Då får man helt enkelt försöka söka sig till någon annan. Det är viktigt att respektera båda parternas känslor och dessutom respektera att exempelvis din bästa vän inte exakt alltid vill prata om allt som susar i ditt huvud. Man måste ge luft till den man förlitar sig på, så man inte kväver den människa man älskar
 
Distraktioner är så mycket mer okej än vad det spontant känns som i samhället. Vill du sitta och kolla en 5-säsongig serie som får dig att tänka på annat över hela din lediga helg, så får du det. Vill du gå ut och dricka dig packad med dina vänner en hel helg non-stop, så är det också okej, så länge du inte ser ett för destruktivt förhållande till alkoholen och festandet. Du kommer ha så mycket inom dig som vill komma ut på något sätt, och det kan behöva komma ut på mindre bra sätt ibland också.
 
Sätt dig själv i första hand och känn efter vad du mår bra av att göra. Var kreativ. Rör på dig hur jobbigt det än är. Dansa, rita, skriv. Måla ett helt papper svart med hårda drag, knuggla ihop det så mycket det bara går, riv sönder det i småsmåbitar. Spring ut i skogen och skrik allt du orkar, annars duger en kudde att begrava skrik i. 
 
Det finns inge rätt och fel känslor, men man ska alltid åtminstone försöka sträva mot att tänka klokt för sig själv och sin omgivning. Du kan dunka huvudet hårt i väggen om du måste, men inte mer än en gång. Tillslut måste man inse att man inte kan tycka synd om sig själv något mer, och bara försöka att skärpa till sig lite.
 
Vid denhär tiden i processen är musik så mycket mer värdefull. Nu har man äntligen på något vis hunnit med att smälta lite av sorgen, och kan då vända musikens alla känslor och texter till något bra och stärkande.
Gör en "jag hatar allt" playlist med massa Maskinenlåtar och låtar som får dig att vilja spotta på alla som gjort dig något dumt.
Gör en annan lista som piggar upp dig och påminner dig om att du är stark och kan vara glad, om det så bara är i tre minuter utav en Katy Perry låt.
Sista låtlistan är svår men kan vara viktig att ha, "jag har gråtit ut allt vatten ur kroppen och nu rinner det blod längs med kinderna". Gråtlistan. Du behöver fortfarande kanske ta en 15 minuters gråtpause några gånger per dag, och känna att man verkligen blir förstod när man hör det vackra och hemska texterna. Skriksjung allt du kan. Det är okej. Kom ihåg att ta dig upp bara. 
 
Bli inte för sentimental. Kolla inte på gamla bilder på dit ex, tänk inte på alla bra vänner du mist, tänk inte över hur livet hade varit om du gjort något annorlunda. Det är ingen ide att sitta med påminnelser om någoting. Jag kan själv inte följa denhär regeln, men jag försöker bli bättre. Jag har så otroligt lätt att bli förkrossad över hur saker var innan något dåligt hände eller sakna saker som är långt förbi. Det är slöseri när vi ändå inte kan ändra det förflutna.
Sörjandet är en annan sak dock. Att sörja är inte att sitta och grina till gamla mobilbilder på vänner eller partners man inte har. 
 
Kom alltid ihåg i bakhuvudet att alla i din omgivning är människor som också bär på saker. Kom ihåg att även fast det är superviktigt att fokusera på att laga sitt egna trasiga liv, så har andra personer också många bollar i luften. Låt dina nära få andrum, kanske behöver den vara med någon annan en kväll eller att den måste få en kort pause från mycket prat och tårar från dig. En kort pause betyder inte att vännen inte längre bryr sig.
 
Sålla ut de människor som faktiskt är värda att ha kvar i ditt liv. Ingen energisugare ska någonsin få ta något mer av dig, du finns bara till för dem som ger dig lika mycket tillbaka. 
I sorgen kanske du hittar en ny vän som visar sina fina sidor, och kanske ser du din äldste vän visa sina hemska. Kanske hittar du ett reboud om du så behvöer det efter ett breakup. Känn efter vad du har för magkänsla för människor omkring dig och se om du behöver göra något åt det
 
 
Till sist, hur mycket du än kan tro att du tappat all ork, hur mycket skit som än händer, hur klyschigt det än är, du kommer komma igenom det om du kämpar. Det kommer bli bättre hur skitigt det än känns. Det kommer komma en dag då du tänker på all den tiden du la på sorgen av en händelse, och tänka på hur oviktigt det känns just den dagen. 
Det tar tid och låt det göra det. Det finns inga ramar över hur fort det ska ta att komma över någonting. Det finns inget som styr över vad du fortfarande känner sorg över.
Allt du behöver tänka på är att kämpa och respektera att det får ta den tid det tar. 

RSS 2.0