in the way you hold me

Ibland tycker jag inte om att andas. Det känns som att något tungt trycker ner mitt bröst eller som att jag bara andas in någon farlig, svart gas.
Jag tror att jag tänker för mycket. Tänker för mycket på mig själv, tänker för mycket på framtiden, tänker för mycket på omgivningen, tänker för mycket på det onda. 
 
Jag har lärt mig att en depression är svårt att komma undan. Den kommer tillbaka när du minst anar det och slår dig i bakhuvdet. Så ligger du där på marken, utan att kunna ta dig upp utan hjälp.
Jag försöker att kämpa, det går ganska bra ändå. Men på kvällarna blir allt sämre. Mardrömmarna kommer tillbaka och jag tänker sådär alldels för mycket. 
När ska jag lära mig att leva igen?
 
 
 
 

Kommentarer

kommentera

namn
kom ihåg

mail

blogg

kommentar

Trackback
RSS 2.0