Im your kamikaze, and tonight is the night that we might fall together

Den här helgen har krävit mycket energi, kraft, pyske och tålamod. Vi har hållit på med utställningen sen i torsdag som vi satte upp i konstmuseet. 
Vi hade ett otroligt krävande rum att ordna och fixa med foton, väggar, skynken, ljus, instrument, högtalare, film med projektor, ljustäckning, moln, allt möjligt.
Vårt koncept handlade om att kreativitet kan födas ur allt som har med känslor att göra. Vi valde att dela upp vårt stora rum till två mindre, och hade en glad, ljus sida och en mörk, dyster och arg sida.
Vi skulle även gå in i roller i de olika rummen och vara statister. Det tog otroligt mycket energi. Att agera överlycklig och naiv när en vet att de andra gråter och skriker på sidan av, och att spela depprimerad, förtvivlad, förkrossad och verkligen leva sig in i rollen, det var inte lätt för psyket.
Trots allt är jag otroligt nöjd med vår insatts. Att få höra att folk blir tårögda/ lyckliga i våra rum gjorde mig verkligen stolt. 
 
Här är två av mina bilder som hängde i det mörka rummet. Inte jag som klickade på kameran, eftersom jag är modellen, men ser den ändå som min då det var jag som föreställde mig den.
 
 
 

Kommentarer

kommentera

namn
kom ihåg

mail

blogg

kommentar

Trackback
RSS 2.0